Så var min tredje säsong avslutad. Mina mål med säsongen har till hälften uppnåtts. Det har gått bra i trehalva och dåligt i Zenoah. Den båten har det skruvats med mer än tävlats. Allt har strulat. Men inget ont som inte har något gott med sig. Båten uppför sig nu riktigt hyfsat. Rekommenderar verkligen att montera ”top release”-motorfäste, gör det bleeding enkelt att ta ur motorn. Visst – det tog lite tid att montera och lösa gas-länkageproblemen, men det var det värt.
Konstaterat att tre saker är viktigt i sporten; förberedelse, förberedelse och förberedelse. Trots all förberedelse kan det ändå gå som det går ibland. Det funkar helt enkelt inte att ta ner båten från hyllan och kasta i den på tävling. Det måste underhållas, utvecklas och förnyas. Apropå det måste man ju nämna Niklas Sparr som tog sig till final (och tog två medaljer) i samtliga (tre) klasser han ställde upp i på VM. Det är ordning på grejerna det…
Att bada (bli i kastad) när man står överst på prispallen för första gången tycker jag är en kul tradition. Alla gör, mer eller mindre spelat, motstånd när de ska i men jag är övertygad om att besvikelsen över att inte bli i kastad skulle vara större än glädjen över att ha vunnit. Jesper Molander, Daniel Kallstenius, Gordon Sternkopf, Per-Erik Dahlin och Bosse Ankerstedt fick bada i år.
Nästa säsong blir en lugn en – tävlingsmässigt. Familjeförhållanden gör det svårt att få till en hel säsong. Trots det har jag två nya båtar i verkstaden som väntar på att bli klara. Bygger ny trehalva och ny 27:a. Har för avsikt att i alla fall köra VM-kvalen. Sedan får vi se.
Det utökade internationella utbytet mellan framför allt Sverige och Norge är positivt. Kanske dags för Nordiskt mästerskap?
Bäst
- Gordon Sternkopf Svensk mästare i FSR-O Zenoah,
- Jesper Molander Svensk mästare i FSR-O 7.5cc,
- Lennart Öberg årets Fair Play vinnare.
