Det blev en bra träningsavslutning trots allt. Fredde fick ihop motorn, med några tiondelar mindre material, och regnet uteblev. Blev mycket skruvande på nålar men jag tror att det är ganska bra grundinställt nu. För Sveriges kalla vatten- och lufttemperaturer alltså, det blir till att göra om allt nere i Ungern. Tack till Magnus och Janne för hjälpen. Men inte gick den som ett monster direkt, kanske har inte motorn släppt riktigt ännu? Tack till Åke också som hjälp mig med att löda en extra flexaxel att ha med i reserv.
Jag delar kylvattnet med ett y-rör så att hälften(?) går till kyltoppen och hälften till manifoldern. Eller jag ska säga delade... Det påpekades att det finns risk för ångspärr som då effektivt skulle strypa kylningen. Alltså EN ledning till manifoldern, därifrån till kyltoppen och sedan ut. Man förvärmer vattnet. I varmare vatten/luft tar man in vattnet i kyltoppen först.
Andy Brown kan ju inte leverera... Men det kan race-polarna! Utan att blinka fick jag låna en propeller av Magnus (vi vet inte säkert vad det är dock). När Lelle Öberg (med familj) kom så frågade jag om propellrar. Igen, utan att blinka eller ens sväva på svaret fick jag låna TRE propellrar. Så nu har jag fyra extra propellrar med till Ungern, X450-3, X646-3, X447-3 och så den tvåbladiga okända. Vore man känslomänniska skulle man väl ha gråtit en skvätt. Trots att jag vet att det funkar så här så blir man förvånad/överraskad över generositeten och hjälpsamheten. Jag menar vi är ju trots allt konkurrenter och främlingar, bara en klubbtillhörighet gemensamt egentligen. Plus det faktum att det är ganska värdefulla saker, en propeller är inte gratis... Till låns, men ändå. Klubbtillhörighet ja, jag tror mig veta att även någon med annan klubbtillhörighet hade behandlats på samma jysta sätt.
